På svenska

Genom mitt arbete som socialarbetare känner jag människors vardag, och utifrån min erfarenhet i stadsfullmäktige är jag insatt i politiken. Jag är envis, ifrågasättande och tar vid beslutsfattande hänsyn till olika perspektiv.

Jag vill vara en kraft som står emot nedskärningen i vården, minska hemlösheten, främja för mångfald i kulturen och bekämpa den ökande ojämlikheten som vi tyvärr kan se i det finska samhället.

Jag lovar att arbeta för jämställdhet, att i dess namn arbeta mot diskriminering och ojämlikhet.
Jag lovar att bära med mig perspektiven från de som dagligen arbetar inom vården, och från de som dagligen är beroende av vårdsystemet för sitt välbefinnande.

Jag lovar att arbeta för att fler hyresrätter ska byggas, och för strängare lagstiftning kring byggnadsprocessen för att hålla oseriösa aktörer borta.


***

Lördag 4. februari
Social- och hälsovårdsrevolution i välfärdssamhället

Det pågår en revolution i vårt välfärdssamhälle. Vi befinner oss i ett läge där de offentliga service nedbrytas och bolagiseras genom regeringens social- och hälsovårdsreform. För en del av service håller man på att planera tjänstepaket för vilka man kan räkna fasta priser. En sådan reform har aldrig genomförts någonstans men i Finland ska man genomföra hela den stora reformen i två år. Sakkunskap och tjänstemän signalerar att reformen riskerar att leda till ökad olikvärdighet samt skjuta tjänsterna isär men de har inte blivit hörda om sitt bekymmer. Socialvårdens professionella är omedvetna om sin framtid. Ska de i fortsättningen jobba inom privata social- och hälsovårdscentraler och ge tips och råd för relativt välmående medborgare om deras vardagliga svårigheter? Eller i landskapen för att ge nödhjälp vid det sista tillfället för dem som på grund av reformen inte längre har tillgång till bastjänster?

Socialt arbete och socialvård har inte fått säga sitt vid reformens förberedande arbete. Man kan fråga om expertisen och de professionella har gjort det de kunnat för att påverka reformens innehåll. Kan vi fortfarande lägga fram vårt intryck och påverka ställning av det sociala i den här reformen? Som socialarbetare och en som är delaktig i det kommunala beslutsfattandet har jag granskat mycket kring den här frågan.

Det grundläggande problemet i denna frågeställning enligt min uppfattning är att utgångspunkterna i social- och hälsovårdsreformen bryter mot socialt arbetes etiska riktlinjer. Medborgarnas faktiska behov kan aldrig styra serviceutbudet i landskapen utan man har satt ett tak för kostnader. I de här omständigheterna är det inte möjligt att trygga förverkligandet av människovärde för åldringar, funktionsnedsatta och andra som behöver mycket stöd. Dessutom kommer reformen att öka klientavgifter inom tjänster. Redan nu påverkar individens ekonomiska ställning dennes hälsa, välmående och även livslängd. När pengar allt oftare utgör ett hinder för en att söka service kommer dessa problem bli ännu mer allvarliga. Reformen innebär också ett antal andra faktorer som ökar olikvärdighet.

Vad då är socialt arbetes ställning i social- och hälsovårdreformen? I fall reformen träder i kraft bör socialt arbete stäva efter att den påverkar de mest utsatta så lite som möjligt. Det kan även ske att socialt arbete ännu oftare agerar och påverkar inom medborgarsamhället i stället för myndighetssystemet. Just nu måste socialt arbete lyfta fram reformens problem och med alla medel förhindra det att reformen ska verkställa i den formen man nu planerat.



Onsdag 18. januari
För lekparkers och bra dagvårds skull

I januari fattade vi många bra beslut i den förskolepedagogiska komissionen. Vi bestämde att byggning av tre nya lekparksbyggnader ska påbörjas i Kotinummi, Brahe och Lohikäärmepuisto. Jag är väldigt glad över att lekparker i flera stadsområden väl togs till hänsyn. Lekparksbyggnader är ett fint särdrag i Helsingfors stad. De erbjuder utrymme för viktiga aktiviteter till närområdens småbarnsfamiljer samt eftermiddagsverksamheter för små skolelever. Fastigheterna i Brahe, Lohikäärmepuisto och Kotinummi går inte längre att användas. Alla de nya byggnaderna behövs. 




Vid årsskiftet diskuterades det dagvårdens läge i media. Jag skrev om ärandet till HS. I höstas kontaktades jag mer än vanligtvis gällande det att personalen på daghem cirkuleras mellan grupper. Enligt förordningen om småbarnspedagogiken som trädde i kraft i höstas får det vara högst sju barn per en arbetstagare. Blir personalen på daghem sjuka flyttas personal från en grupp till en annan. Det här riskerar för att sänka småbarnspedagogikens kvalitet och gör det svårare att hjälpa de barn som behöver mer stöd.


Konkurrenskraftsavtalet förutsätter att barnomsorgsverket ska nå besparingar på 1,4 miljoner euro som enligt planen borde ha skett genom att cirkulera personal ännu mer mellan daghem. Förskolepedagogiska komissionen tog ställning till att stadsstyrelsen måste följa att konkurrenskraftsavtalet inte leder till att personalen cirkuleras mellan grupper mer. Här ska stadsstyrelsen känna till sitt ansvar. I fortsättningen måste vi jobba för att daghem ska få mer fastanställda ersättare. Ytterligare tog komissionen ställning till att stadsstyrelsen ska beakta den verkliga utökningen i antalet barn.

Sist men inte minst: komissionen uttalade om min proposition att städningstjänsternas daghemsbiträden inte borde omplaceras till Helsingfors servicecentral utan de skulle också i fortsättningen tillhöra samma arbetsgemenskap med den övriga personalen. Beslutet är glädjande: vuxna som jobbar med barn inte borde bytas kontinuerligt.


Ei kommentteja:

Lähetä kommentti